Kristaller

För 2 veckor sedan var det medeltidsmarknad i stockholm. Jag och Jonas var där och glad för det är jag. Jag fyndade verkligen. Jag hittade 3 kristaller som fick följa med mig hem. Dom kostade 50:- st, och 10:- för att få dom i ett läderband. Det är rena rånet, jag är så glad över att äga dom, vackra magiska. Dom har olika egenskaper så klart!

 
 
Jaspis egenskaper;
Lugn och helhet. Ger skydd och jordar energier och kroppen. Ger mod att ta itu med problem och hjälper dig att vara ärlig mot dig själv. Rensar bort elektromagnetiska utsläpp och andra föroreningar.



Onyx egenskaper:
Skänker livsglädje och styrka. Ger bättre kontroll över känslor. Hjälper dig att tro på dig själv och underlättar inlärning. Onyx påstås innehålla minnen av sådant som hänt bäraren. Så kan användas till psykometri och berätta historien. Mycket bra i arbete med att läka skador och trauman från tidigare liv som påverkar oss i nuvarande liv. Stärker hår, hud och naglar. Skapar balans mellan maskulina och feminina sidor. Skyddande.

 
Rosenkvarts egenskaper:
KÄRLEKSSTEN! Ger trygghet och förlåtande. Harmoni och balans. Hjälper oss att lösa upp gamla mönster och ge plats för nya positiva. Lär dig att älska dig själv och för in kärlek i ditt liv. Mycket bra mot strålning. Ont i bihålorna – massera där med en rosenkvarts.
 
 
 
 
 


Vilsen..

Haft uppföljning med läkare i dag om min behandling. Ja... I det stora hela så får jag åka hem i morgon. Kommer att åka till Sthlm dock, landa lite där några dagar innan jag måste hem och sätta i en super växel för att få ihop det sista till skolan, det projekt jag jobbar med. Det är ju vernissage den 19 maj och jag är LÅNGT i från klar. Men för att återgå till där jag befinner mig om min sjukdom, inget är klart eller över. Ska tillbaka till Örebro om 3-4v för en rönken och efter det kommer nya beslut tas om det behövs mer cellgifter eller ej samt om katetern till njuren kan tas bort eller ej. Jag känner mig tom, ledsen och just nu helt jävla vilsen. Min cancer är aggressiv och så också min behandling. Kriget är inte över än... 

9 år


16 april 2009. Ett datum som för alltid kommer ha en speciell plats hos mig. Det var då vi för första gången fick kontakt.

I dag är det med andra ord 9 år sedan du tog ett steg in i mitt liv och jag in i ditt.

Resan hit har inte vart enkel, men den har stärkt oss och bevisat för oss båda att här finns det äkta och stark kärlek.

I bland gör du mig galen och vansinnig, men du ger mig också så otroligt mycket lycka och värme.

Detta året fick en vändning med min sjukdom. Du är stark som står kvar vid min sida och vill kriga för mig när jag är redo att bara ge upp.

Jag vet att jag varit svår att komma nära och prata med nu under denna tid. Men jag älskar dig Jonas. Mer i dag än i går och framför allt mer än jag trodde var mänskligt möjligt.

T ❤ J

Kaknästornet

(Bilden är tagen när vi går ner mot hissen)
 
I fredags när jag kom till Stockholm tog jag mig hem till min älskade Jonas. Jag fick dock vänta någon timme på att han skulle komma, eftersom han jobbade lite senare än var det var tänkt. Men jag hade sällskap av min fina svärmor så jag var inte helt ensam. När Jonas till slut kom hem åt vi middag tillsammans. Det serverades färska räkor, bröd, alkoholfritt vin (under behandling dricker jag inte alkohol), hemmagjord aioli. Vi tände ljus och hade det så himla mysigt tillsammans. :) 

Dagen efter, alltså lördagen så ville jag och Jonas ta tillflälle i akt. Inga barn och tillgång till bil. Så vi tog oss till kaknästornet och tog en fika tillsammans där. Det var skönt med egentiden och att få komma i väg bara han och jag, det var inte igår om man säger som så. När vi sedan kom tillbaka ner till själva lobbyn där man tar hissen upp så har dom en liten shop. Jag säg en myntpress, som pressar mynt till en liten bricka, man kunde välja mellan 6 eller om det var 7 motiv. Man stoppade i mynten och sedan vevade man på en stor rund spak, som sedan fick 3 hjul att snurra och pressa ihop mynten. Jag gjorde denna.. :)

 
Men jag måste säga att söndagen var bästa dagen. Vid 12 hämtade Jonas barnen. Jag gjorde mig i ordning undertiden han hämtade dom, och sedan åkte vi till princess bageriet sundbyberg, väldigt mysigt bagerie. Jag rekomenderar det verkligen!! 
När vi kom dit mötte vi upp barnens farfar, alltså min svärfar. 
Han bjöd på fikat vi åt tillsammans, och efter det små shoppades det lite. En mysig förmiddag. När vi sedan ska skiljas och åka ger svärfar barnen ett varsitt påskägg eftersom han ska resa utomlands nu i någon vecka och inte är hemma till påsk. Men det slutar inte där. Utan även jag får ett fint, stort, rosa ägg fylld med lite lyxigare inehåll. :) Jag blev givet super glad! ♥

Kvällen spenderade vi alla tillsammans hemma, god mat och mys i soffan innan läggdags. Jag ska förmodligen tillbaka på fredag igen, men då bara stanna till söndag förmiddag. Åker annars tillbaka till Örebro på måndagar. Men nu ska jag läggas in på sjukhuset på söndag eftermiddag i några dagar på sjukhuset och behöver vara här extremt tidigt på måndag morgon. Så då blir det så här. Det var en liiiiiten uppdatering om helgen. Den har i det stora hela varit fin, mysig. Inte så mycket värk, och inget illamående. Wohooooooo... :)

(bilden är tagen på söndagen, när vi mötte svärfar i sumpan. Jag orkade sminka mig lite, känner mig fin här.)

Inlagd

(utsikten från mitt sjukhusfönster i eftermiddag, tagen med mobilen.)


Sedan i tisdags förmiddag har jag varit inlagt på sjukhuset i Örebro. Mina värden har inte varit på topp och dessutom har dom satt in en nefropryelostomikateter (en kateter direkt till nuren.) Efter att denna kom dit så är mina värden bättre, men jag och den är inte ritkigt kompisar med varandra om man säger som så. 

I morgon låter det som att jag får lämna sjukhuet, jag åker till Stockholm som jag gjorrt nu varje helg sedan behandling drog i gång i så fall. Det är mycket närmare, och billigare samt får jag träffa Jonas


Jag har märkt den senaste veckan att jag håller tillbaka, att jag inte låter mig landa riktigt i allt detta som är just nu och ser runt mig angående att jag är sjuk. 

Jag behöver låta tårarna få flöda. Men det är svårt när man inte är ensam. Sedan vet jag inte helt ärligt om det är i just ensamhet jag vill gråta. 

Men nog bär jag på en sorg. En stor sorg, som ej riktigt än har landat i mitt inre. 
Men jag stressar inte. Tårarna får falla när jag känner mig redo! 
En dag i taget!