Mina ben kändes rätt svaga när jag stod där utanför dörrarna som skulle leda mig in under kaknästornet. Jag kände mig otroligt liten och rätt betydelselös. Väl vid hissen började mina ben att darra och jag kände hur pulsen ökade. Men vilken fantastisk utsikt, och vad otroligt vackert. Jag, Jonas, W och V fikade och njöt verkligen av utsikten. Tog inte så många bilder, och höll kameran i rätt skakig hand. Men någon hann jag med. :)