Sitter i bilen, som bär till Uppsala för att göra en genomgående koll igen med en så kallad PET/CT-röntgen. Det är nu ca 4a månader sen jag fick beskedet att dom ej kunde se någon kvarvarande cancer i min kropp.

 

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös, rädd och orolig. En viss ångest har flyttat in.

 

Men det är självklart toppen att denna teknik finns att tillgå. Att man med denna metod kan se minsta lilla korn av cancer om det skulle finnas.

 

Efter denna undersökning får vi se vad nästa steg blir. Om det blir ytligare undersökningar eller om jag får fortsätta att ta en dag i taget  och komma tillbaka till en vardag jag så mycket längtar efter.

 

Jag önskar att dom 5år jag kommer få gå på regelbundna kontroller kommer visa samma sak. Att jag är fri från cancern. För då, och inte innan blir jag friskförklarad. 

 

Jag kommer ha min "far" och mor med mig. Jag klarar rent psykiskt inte av att resa ensam med tåg/buss så dom följer med och kör. Mina hjältar ❤

 

Jag läser texten på min vänstra handled flera gånger dagligen. Texten som betyder så mycket mer än jag kan förklara. Texten jag tatuerade in veckan innan min första strålbehandling. Jag kommer ALDRIG sluta att kämpa!