I går tog jag sista steget till att radera dig från mitt liv. Jag känner inget hat, eller ilska. Jag är mer ledsen, och känner en stor besvikelse över att vi kom till det läget vi nu befinner oss i. Vi har varit vänner i så många år, haft miljoner med timmar på telefonen sedan du flyttade och delat många skratt genom åren. Men bägaren rann över där i juni. Säkerligen menade du kanske inget illa med det du skrev, men jag har läst det många gånger och det är en hel del som står där som är väldigt illa formulerat. Vi har heller inte hörts sen dess, och jag vet jag skrev jag ville ta en paus från dig. Jag står fast vid det, och i dag har det visat sig vara rätt beslut, även om jag saknar våra samtal.

För några veckor sedan tog jag bort dig från fb, och i går från andra sociala medier. Det är en sorg, men också någon form av lättnad. Vi har glidit i från varandra. Du lever ditt liv där nere, jag lever mitt här uppe. 

Jag väljer att minnas det fina, och skratten. Jag är tacksam för dom gångerna du funnits där. Jag väljer att inte hata, eller prata skit. Det jag väljer dock är att inte längre ha dig närmast. Dina hemligheter är trygga hos mig, jag vet jag inte behöver säga det. Kanske möts vi i ett annat skede i livet, där vi kan förenas. Oavsett vad, önskar jag dig gott och att du får bilda den framtid du drömmer om! 

 

 

♥