Förra veckan är som en mardröm som aldrig skett. Det är som en dimma allting. Jag hör rösterna av läkarna jag träffat, jag hör oljudet av magnetrönken och det lätta surret från skiktrönken när jag blunder. Men det som ekar högst och tydligast i mitt huvud är orden som sades i fredags när jag blev kallad till ett möte!
En oinbjuden gäst har flyttat in i min kropp. Min kropp som jag äger har blivit sjuk av denna oinbjudna gäst. Jag kommer aldrig att hälsa dig välkommen, du kommer aldrig få känna dig älskad här hos mig. Jag kommer alltid att hata dig, och jag kommer att kriga för att du ska känna dig rädd och fly din kos från mig och min kropp.
Jag vet att du varit där en längre period, jag vet att du har haft ett bra tag på dig att växa och gro där inne. Men jag har hittat dig nu, jag vet att du finns där och jag HATAR dig.
Jag är inte den som ska DÖ, DU är! Jag har cancer i min kropp, jag har livmoderhalscancer! Så om mitt humör sviktar, eller orken är knapp. Tro inte inte att jag gett upp min kamp. Det gör jag ALDRIG, den har bara börjat!
#fuckcancer