I går kväll kom min mor och styvfar över efter dom varit på middag hos min morfar. I hans förråd har jag haft ett gäng kartonger som stått i några år. Dom ställdes där när jag flyttade ner till sthlm och har sedan dess bara fått stå kvar där. Men, i igår kväll fick jag hem dom och gick igenom dom. Jag rensade snabbt ur några saker jag vill ha kvar, men resten skall skänkas bort. En kartong fick mig dock att börja gråta vill jag lova. 

Den stora, tunga kartongen innehöll porslin efter min pappa. När jag fick porslinet för över 8 år sedan lät jag det bara ligga kvar. Jag uppskattade det inte då utan tog emot det och ville väl inte se det. Var inte min grej tyckte jag väl då. I dag är jag så otroligt glad för att jag sparade kartongen, att det inte slängdes eller gavs bort. 

Min pappa gick bort för några år sedan. Plötsligt!! Vi hade inte haft kontakt på ett år, och fick samtalet att han hade dött av hans fru. Det är en annan historia. Så i dag när jag packade upp denna kartong rann tårarna över att få se porslinet igen. Nu när jag bor i en större lägenhet har jag plats i mina höga skåp. Så välkommen hem! 
Jag ser fram emot att använda det vid lite "finare" middagar när man vill duka lite finare. För säga vad man vill, det är vackert. Vitt, med blåa blommor, och en fin guldkant. ♥