All denna väntan..

Då sitter man här igen, som varje fredag dom senaste veckorna. På stationen i Örebro och inväntar tåget. Om ca 2h går det. Jag är klar på sjukhuset för dagen. Nästa vecka är min sista vecka för denna gången av behandlingen. På måndag ska jag ha möte med läkaren, får vi se vad som sägs. 

Jag längtar verkligen hem! Jag vill hinna plocka och fixa hemma, det gör jag inte på helgerna när jag bara mer eller mindre är hem och vänder. Det är tufft, men det finns inte mycket till val när det är behandling som gäller måndag - fredag. 

I går var jag med om en mindre rolig sak. Jag hade en senare tid på sjukhuset och vädret var strålande, så jag bestämde mig för att ta en sväng på stan. Se mig omkring lite.

Jag kommer runt ett hörn och ser att lite längre fram kommer en äldre herre mot mig, han ser väldigt ostabil ut. Han skulle behövft kepp eller rulator om du frågar mig. MEN, jag ser honom och bestämmer mig därför att hålla mig så nära väggen jag bara kan, han har då hela gatan för sig själv åt andra hållet så risken att gå in i varandra är minimal. Jag får ett sms, så jag tittar ned på min telefon. Sen SMÄLLER det. Då går gubben, medvetet rätt in i mig med halva sin kropp. Jag tittar upp på honom, chockad över det som skett. Han ser på mig med avsky och säger "jävla fetto". Jag tittar på honom och säger "du behöver se dig för lite bättre" varav han kontrar med att skrika (inga andra människor är i vår närhet) "Jävla fetto, fetto, fetto fy fan håll dig hemma, fetto!". Jag väljer att gå vidare, dock med tårar som rinner ned för mina kinder bakom mina solglasögon. Vad hände precis!? 

Inte den bästa starten på dagen, en dag som skulle bli retsam och mysig. I dag är tankarna om händelsen lättare, jag är mer arg och inte ledsen. I går fick han mig verkligen att känna mig värdelös, skamsen. I dag är det lite lättare att brottas med dom tankarna. 

Nå ja, jag hoppas du får en fin helg. Har du några planer!?