Jag följer fantastiska Stina Wollter på instagram, gjort i många år. Läst hennes bok (kring denna kropp) och lyssnat på många av hennes radio program. Hon fortsätter att insperera och beröra mig. 

I kväll delade hon med sig av en kommentar i hennes kommentarsfält där kvällens samtal hon skulle föreläsa kring senare skall handla om sorg. 

Detta berörde mig så otroligt djupt, tårarna forsade och jag tänkte genast på min egna situation med min cancer, och dom relationer jag har. Framför allt till min älskade särbo Jonas. Vi bor inte i samma stad och är det nått vi båda saknar är det tid. Tiden rinner i väg, men det är också så att vår relation till varandra blir starkare. 

Jag ville verkligen dela detta, så starkt och fint. ❤