(utsikten från mitt sjukhusfönster i eftermiddag, tagen med mobilen.)
Sedan i tisdags förmiddag har jag varit inlagt på sjukhuset i Örebro. Mina värden har inte varit på topp och dessutom har dom satt in en nefropryelostomikateter (en kateter direkt till nuren.) Efter att denna kom dit så är mina värden bättre, men jag och den är inte ritkigt kompisar med varandra om man säger som så.
I morgon låter det som att jag får lämna sjukhuet, jag åker till Stockholm som jag gjorrt nu varje helg sedan behandling drog i gång i så fall. Det är mycket närmare, och billigare samt får jag träffa Jonas. ♥
Jag har märkt den senaste veckan att jag håller tillbaka, att jag inte låter mig landa riktigt i allt detta som är just nu och ser runt mig angående att jag är sjuk.
Jag behöver låta tårarna få flöda. Men det är svårt när man inte är ensam. Sedan vet jag inte helt ärligt om det är i just ensamhet jag vill gråta.
Men nog bär jag på en sorg. En stor sorg, som ej riktigt än har landat i mitt inre.
Men jag stressar inte. Tårarna får falla när jag känner mig redo!
En dag i taget!
Jag behöver låta tårarna få flöda. Men det är svårt när man inte är ensam. Sedan vet jag inte helt ärligt om det är i just ensamhet jag vill gråta.
Men nog bär jag på en sorg. En stor sorg, som ej riktigt än har landat i mitt inre.
Men jag stressar inte. Tårarna får falla när jag känner mig redo!
En dag i taget!
Åh.. ja en dag i taget <3 håller tummarna för dig.