Jag vet inte hur jag ska börja, eller vart, eller rättare sagt hur jag ska få ihop allting utan att det blir långt och svårt att hänga med. Men, jag har inte varit aktiv här på några veckor. Anledning är för att jag väntat på svaret från Uppsala, jag har ockås haft en hel del problem som gjort att jag varit in och ut på akuten med min nya kateter jag fått. Katetern strular än, men har pratat med läkare om det och det är tyvärr så här det är att leva med den.

Men det som gör att jag nu skriver är att jag i dag fick det samtal jag väntat på. Ett samtal som jag befarade. Jag ska försöka ta detta lite från början. 

I inlägget här under så skrev jag om min resa till Uppsala. Att jag var på väg ner dit för att göra en PET/CT (klicka HÄR  för att läsa om vad det är). Efter detta har jag väntat på att få ett samtal från min läkare. I veckan var jag in under 1177, för att kolla om provsvar kommit från nått helt annat. Men insåg att man där kan läsa anteckningar från sin läkare, vilket jag inte visste. Jag kunde inte hejda mig och gick in. Efter jag läst det jag läste strömade tårarna, oron spred sig som en löpeld och jag ringde både min älskade J och min mor. 

Detta var sent på kvällen, och enda nr jag kunde ringa var till "gynavdelningen´s jour" typ. Jag ringde och förklarade det jag läst. Hon jag talade med beklagade att jag läst det där och att min läkare inte tagit kontakt med mig innan. Jag bad henne meddela min läkare att ringa mig omgående och hon skulle lämna en lapp. Jag hörde inget på 3 dagar, sen ringde telefonen idag. 

Till min förvåning är det en sköterska från Örebro som ringer mig och vill boka in ett möte. Jag låter ju uppenbarligen chokad då jag inte förstår varför. Hon frågar då mig om jag fått prata med någon läkare om detta, och svarar som det är. Tillbaka säger hon att det är beklagligt och att hon skall se till att en läkare ringer mig omgående. Det tog ca 1h, sen ringer telefonen. 

Med darrig röst, och tåtarna i halsgropen svarar jag och hör att det är den läkare jag sökt på andra sidan luren. Han beklagar att jag fått reda på infon som jag fått innan, han beklagar också att han inte ringt innan. Han väntade på att Örebro skulle höra av sig till honom, men dom ringde mig direkt i stället. 

Av samtalet får jag då berättat för mig att bilderna som togs i Uppsala visar att det i underlivet/buken finns en liten lymfköttel som blivit aktiv. Man utgår från det värsta, och med stor sannolikhet blir det ytterligare strålbehandling. Så med andra ord, är jag rätt tom just nu. 

Det som kommer ske är att jag den 24 - 26 oktober kommer att åka tillsammans med min mor ner till Örebro. Jag kommer göra nya prover, ny PET/CT, samt träffa mina tidigare läkare jag hade när jag gjorde min senaste cancer behandling i feb - maj. Jag skall även träffa dom från strålavdelningen för att planera inför behandling. Det är otroligt läskigt, och den här gången känns det tuffare rent psykiskt en sist.

Det är en av dom anledningarna till att jag inte skrivit, jag har inte ritkigt varit mig själv helt. Jag har knappt ätit, sovit eller existerat känns det som. Men, skriva är nått jag behöver få göra. Jag tänker inte stänga ut känslorna som jag gjorde förra gången, jag behöver ventiliera dom och få stöd. 

Jag är tacksam för det stödet jag fått hittils, tack! 

En dag i taget, och jag säger som sist. FUCK CANCER!!