Hej på er!!

Jag behöver och vill bli bättre på att hålla i gång bloggen, men livet kommer i mellan och i bland känner jag att det jag har att skriva om inte är nått ni vill ta del av. Att det är för deppigt eller "vem fan bryr sig" känsla. Jag behöver komma i från den känslan. Jag skriver ju och delar i första hand för min egen skull. Sen är det otroligt plus att jag har så fina läsare, som också lämnar otroligt värmande och fina kommentarer. Tack! ❤

 

En hel del har hänt sedan sist.. Jag vet inte vart jag ska börja. 

Några av dom riktigt possitiva sakerna är att jag börjat umgås med människor som jag inte haft i mitt liv en period på grund av olika anledningar, våra liv har varit fyllt med annat på varsitt håll. Men nu umgs vi igen och jag är så tacksam och glad över det. Jag har inte så många i min närhet så att börja ses igen känns super. Igår tex så var Sofi över på middag och hängde här till sent. Vi fikade, redigerade bilder, åt middag som sagt, gjorde lite ansiktsmasker och snackade massa skit och delade skratt. Kändes som back in the old days. Vi har trots allt känt varandra i 7 år. 

Utöver detta så har jag även fått klart min hemsida som jag pillat med ett tag. Som en del av er vet så är jag ju fotograf. Så för att kunna komma i gång lite mer med marknadsföring så har jag pillat med den. Du kan ta en titt om du vill genom att klicka HÄR!! hemsidan funkar från både mobil och dator, men frågar du mig ser den bäst ut från en dator!

 

Jag har varit hemma nu i lite över 7 veckor från Örebro. Jag gjorde sista strålbehandlingen den 5 juli. Nu i okt kommer jag att åka ner för att göra en PET-CT och kolla hur läget ser ut. Om det finns någon cancer kvar, hur mycket, vart, eller är den borta!? Så just nu befinner jag mig i en ovishet.. 

På onsdag ska jag göra en röntgen i stan för min stent, den har sedan den sats in bara varit krånglig och strulig. Det ena med det andra. Jag hoppas allt ska gå bra.

Sen senare i september ska jag möta en gyn läkare i stan för att ta en titt innan själva besöket nere i Örebro. Det gruvar jag mig för. Gynstolen har med rätt självklara själ blivit en ångest stol. Den sätter i gång en enorm ångest i mig, och en känsla av panik och dödsbesked. Det var trots allt där allt började jan 2018... 

 

Nått mer som har hänt som är rätt jobbigt är att en av dom som stått mig närmast i livet inte längre står där brevid mig. Jag vill inte gå in på exakt vad som hänt, men kan i det stora hela säga som så att vi har tappat bort varandra. Jag har försökt sträcka ut min hand och få till ett möte för att prata, men i stort sätt fått kalla handen tillbaka. Så till sist gav jag helt upp. Det är givet en sorg. Vi får se vad som händer längre fram, men det kommer nog inte bli som förr. Det gör på riktigt ont i mig, riktigt ont!

 

Ja, just nu har jag inte mer att dela. Men jag ska försöka bli bättre på att uppdatera här. 

Hur har eran sommar varit?