Kärlek är skört, ibland är det omöjligt, ibland är det osynligt, ibland är det så tydligt att det kan vara neonfärgat. Det är en berg&dalbana av känslor. Kärlek är alltid kämpigt, för man måste alltid kämpa för den. Så enkelt är det i ord, men inte lika enkelt i handlingar.

Detta är ett kärleksbrev till dig, min retsamma karl. Därför att ibland går du mig på nerverna. Ibland vill jag skrika och kasta dig genom ett fönster, slita ut ditt skägg eller kissa på din tandborste. Jag vill slita ut mitt egna hår när du frustrerar mig, gråta för att ibland är du fan bra IQ-befriad, eller kasta någonting på TV:n för du frustrerar mig så enormt ibland.

Men mest av allt vill jag ha dig i mitt liv, varenda dag, vid min sida, genom allt. Därför att efter varenda en av dessa stunder får du mig att skratta, du får mig att glömma, och du får mig att älska dig. Din kärlek är obegriplig och bland det viktigaste i mitt liv. Vi har tagit oss igenom så många hinder tillsammans, vi är starka ilag.

Du hindrar mig aldrig. Du har aldrig försökt stoppa mig från att följa någon dröm, från att se världen, från alla mina knäppa ideér. Genom allt uppmuntrar du mig, vad det än gäller. Även om det tar mig mil ifrån dig. Du stöttar mig alltid, tror alltid på mig, och håller alltid upp mig även om jag känner att jag håller på att falla.

Vi har våra svackor visst, våra bråk, våra nedgångar, men vi blir på något vis alltid starkare. Alltid ett starkare team. Jag ska kämpa för dig, i resten av mitt liv. Jag ska göra mitt absoluta bästa för att vara det du förtjänar, för du förtjänar hela världen, allt det goda, alla stjärnor i himlen.

11 år i dag min älskade, 11 år och min kärlek till dig är starkare än någonsin!