6 veckor..

Just i detta nu sitter jag på tåg nummer två för dagen. Tåget avgår från Stockholm Central och åker upp mot mitt älskade Hälsingland. I 6 veckor har jag pendlat fram och tillbaka, Hudiksvall - Örebro, Örebro - Hudiksvall.

Utanför fönstret öser regnet ned, och längst rutan blir det långa ränder. Det är mycket folk på tåget, och många barn. Ljudnivån är lite för hög för mitt tyckte just idag. Mitt psyke är inte allt för stabilt. Men jag har lurar så jag ska dra på mig dom och försvinna i väg in i någon bok, eller kanske lite musik.

Det är med blandade känslor jag är på väg hem, klar med min behandling. 30 strålbehandlingar blev det denna gång. Det har gått bra, jag har inte haft några större biverkningar rent fysiskt. Trött har jag varit, men så känns det som hela året varit och året innan. Ja, helt ärligt sedan jag började min behandling 2018 mot denna jävliga-piss cancer!

Jag har haft ett fantastiskt team i Örebro, och en av dom har fassnat i hjärtat extra mycket. Om du skulle läsa detta Jessica (tror du stavar ditt namn så) så vill jag åter igen säga TACK! Tack för att du har sett mig när ingen annan gjort det, för att du lyssnat och för att du alltid lyckats säga rätt saker vid rätt tillfälle. Tack för dina värmande ord, och varma kramar. Jag kommer sakna dig!

Nu väntar en tid hemma. Om ca 4 veckor kommer jag åter att bege mig till Örebro för att göra en PET-CT och kolla hur läget ser ut. Nu är det att förska landa lite, andas lite och bara ta vara på tiden jag får ha hemma. 

Jag kommer börja min helg med att Jonas och barnen kommer upp i kväll. Sen i morgon är det dop för min minsta brorsdotter, där ska jag sjunga bla. Ja, jag kör på så länge det går. 
Hur ser din helg ut?