Andetag..

Jag har hittat nått som jag vill dela med mig av till dig.
Nått som gett mig ett lugn och som får mig att släppa alla 1000 tankar och känslor och bara stanna, lyssna på mina andetag.

Min hjärna går konstant på högt tempo. Vad jag än gör så tänker jag hela tiden på "tänkt om, de måste ja göra sen, ringde ja dit, va ska ja äta" osv. Det är svårt att koncentrera sig i serier/film/bok. Som förut var min flykt från den i bland tuffa verkligheten.

Men för några veckor sedan släckte jag ned i badrummet, kopplade upp min trådlösa högtalare och ställde mig i duschen under varmt vatten. Där och då kunde jag helt plötsligt om så bara för några minuter släppa ALLT. Vatten har alltid haft en lugnade effekt på mig. Men det i kombo med meditativ musik och bara vara, var för mig magiskt.

Sen jag för 2 år sedan snart fick min cancerdiagnos + stent + lymfödem och alla sjukhusvistelser det varit och är med det har jag inte hittat en plats att bara släppa allt. All ångest, rädsla, tänk om.. Jag har inte riktigt hört mina egna andetag på så länge att nu när jag verkligen hör dom om så bara för någon minut så berör det mig så djupt.

I dag var första gången på väldigt länge som mina murar inte var där. I dag kom tårarna. Jag kramade min kropp mot väggen, vattnet kändes som ömma smekningar och väggen var inte hård utan mer omfamnande. Där och då kom dom. Tårarna!!

Det varade bara någon minut tills jag "vaknade" till igen. Men den lilla stunden där, med mig själv gjorde så mycket. Jag behövde verkligen få känna att jag finns kvar här. Jag kämpar än och jag har inte gett upp!

Jag krigar, och den senaste tiden har jag helt glömt bort mig själv och att lyssna. Lyssna på den rädda, mjuka och älsktörstande kvinnan jag är. Men i kväll fick hon min fulla uppmärksamhet och jag är så jävla tacksam för det.

Min resa är långt i från över, så jag behövde verkligen få denna påminnelse om att jag är fortfarande här. Jag är ingen robbot som går på aoutppilot. Jag får inte glömma bort mig själv i denna process.

Jag är så jävla modig, jag är så jävla stark. Men jag är också Therese, och det är inte nått jag bara får kasta bort!