26e januari 2018 är i dag exakt ett år sedan. Det var dagen jag fick beskedet att cancer gjort bo i mitt kropp. En inneboende som varit allt annat än välkommen.

Året har vart tufft. För mig, anhöriga och framför allt min kropp och psyke.

Det har varit en intensiv behandling i Örebro med utvärtes strålning, brochet strålning samt cellgifter. Jag fick också göra ett akut ingrepp för en stent till njuren som tog stryk av cellgifterna.

Maj 2018 efter intensiv behandling fick jag det glädjande beskedet att cancern var gone. 💪

Men på en rutinkontroll i Okt visade det sig att den var tillbaka. Dock inte lika omfattande eller stor. Men fortfarande tufft att ta in. Denna gång satte vi in starkare cellgifter och resan började igen.

Håret är borta sen länge, så även en bit av mig själv. Men jag har långt i från gett upp. Jag kämpar med min självbild, sexualitet, relationen till min kropp och att hitta glädjen och hoppet.

Jag har en fantastisk familj och partner, och dom vänner som orka stå kvar är ovärderliga. ❤

För någon vecka sedan fick jag veta att cellgifterna jag får nu ger resultat. 1 av mina 3 "ärt lymflar" är borta och dom andra har blivit lite mindre. Vi får se om det räcker med 6 omgångar eller om mer behövs. Har gjort min 4e för 2 dagar sedan, och det känns verkligen i dag att kroppen är fylld med gift.

Så, 1 år har gått. 1 år med många trårar, många varför, dödsångest och rädsla.

MEN, jag har inte lagt mig platt, jag har inte slängt in handduken. En dag i taget, timme för timme.

Jag äger min kropp, inte du.

Så FUCK OFF!! 🖕