Första månaden på det ny året börar sakta med säkert närma sig slutet. Vart tar tiden vägen!? Min vardag för tillfället känns rätt grå och trist. I det stora hela spenderar jag mycket tid ensam, och i min säng. Jag orkar inte riktigt lika mycket som jag hade önskat rent fysiskt, men inte heller psykiskt. Jag äter smärtstillande varje dag för att klara av min vardag, dock inte morfin, eftersom jag sagt strängt nej till det. Jag blev så otroligt dålig när jag åt det förra året, samt att sluta äta det regelbundet är bland det värsta jag gjort. Jag fick enorma biverkningar. 

Ja, hur ser läget ut annars då kanske du undrar!? Det var ju ett tag sedan nu igen som jag skrev här. 

Jag har gjort 3 av 6 cellgiftsbehandlingar än så länge, nr 4 kommer bli den 30 jan om allt går som det skall. Än så länge vet vi inte om det gett eller ger resultat. Den första kollen skall göras nu den 28e jan. Sen kommer slutkollen göras efter den 6e behandlingen. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte är tufft och rent ut sagt förjävligt. Men, jag är född med en enorm envishet, den envisheten har många gånger varit till min nackdel, men i detta fall så är det verkligen tvärtom.

Jag har haft dagar på senaste där allt verkligen har rasat. Jag har känt total hopplöshet, orkeslöshet och tårarna och paniken har varit goda vänner, ångest har också varit en bästa vän. Men samtidigt som dom har hälsat på mer ofta på senaste så laddar man också om och tar nya tag. I bland behöver man bryta ihop för att komma sig upp igen!

Nått jag för tillfället också mår väldigt dåligt över är mitt hem. Mitt hem är min borg, min borg och min trygghet är ett stort jävla kaos just nu. sovrummet är fyllt med kläder, överallt! Köket är belamrat med saker, finns ingen yta som är fri och det stressar mig. Hallen är kaos, vardagsrummet är enda rummet där det ser någolunda ut, förutom att julgranen fortfarande står klädd och lyser. Men när kroppen inte orkar städa och ta tag i det så får det vara så här just nu. Men det gör också att jag inte bjuder in någon i mitt hem. Det gör ju också att jag blir fånge här, ensam. 

Jag ska försöka ta tag i detta i helgen tänkte jag, får ta en liten yta i taget, sakta men säkert. Åka runt på min kontorstol i köket och försöka iaf. 
Jag delar detta här för att det kanske gör att jag kan hitta orken till att få lite ordning. 

Nå, nu är de dags för kvälls piller och en stor kopp te! Ta hand om er.